Okej.. Jag brukar verkligen aldrig skriva om känslor och sådant på bloggen eftersom jag tycker att det känns lite privat! Tar det oftast hellre med personen det gäller men den här gången känns det faktiskt skönare att skriva det här, det känns som att man får ut mer av det på något sätt! Men iaf så måste jag bara skriva av mig lite efter att ha läst en ganska lång text på min bästaväns blogg! För det första så måste jag bara säga att allting inte kan vara som det alltid har varit, jag menar inte att det inte fortfarande kan vara du och jag för det kommer det alltid att vara oavsätt vad, det är jag säker på! Men man kan inte gå tillbaks till lågstadie tiden även om vi skulle vilja det, alla gamla minnen går inte att ta tillbaks! Du säger även att jag har förändrats, och det är något som jag isåfall inte har märkt av själv men jag förstår inte vad du menar när du säger att jag måste ha uppmärksamhet och snackar om falkhet.. Jag har alltid talat sanning mot dig och sagt precis som jag tycker om allting och det är inget som jag ändrat på det senaste halvåret heller! Men jag tar självklart åt mig av det du säger.. Jag förstår vad du menar när du säger att saker har förändrats för det har det verkligen gjort, och det är ingenting som vi idag kan få ogjort. Jag saknar de tiderna när vi träffades varje dag och alltid skrattade, vi brydde oss inte om något annat än varandra, det va verkligen så! Saknar hur vi alltid satt och skrattade när vi insåg hur blonda vi måste låta när vi sitter och pratar ibland och hur vi kunde förstå varandra trotts att vi bara typ mumlade elelr gjorde ett litet pipljud! Saknar också den kvällen då det ringde på dörren, mamma öppnade och där stog du, helt oväntat! Lyckan som uppstog när jag såg at det va du som stog där, min bästavän! Vi satt hela den kvällen och småskarttade åt att det kändes så underligt att vi va med varandra, vi satt och kollade på en massa kläder på internet och skrattade och just då i den stunder så minns jag att jag va så sjukt lycklig, för jag hade blivit så glatt överraskad att så oväntat få vara med dig! Dessutom så måste jag också bara säga att jaaa, jag kan lägga ut bilder på mig och någon anna och skriva bästavän, men hur ofta gör jag det igentligen? Inte ofta alls faktiskt! Visst det händer lite då och då men jag skulle faktiskt tro att du gör det mer än jag! Och jaa, jag kan säga att den jag skriver om är en av mina bästaväner, för det är så det är och det är ingenting jag bara hittar på! Precis som du har andra bästavänner så har jag ju också det, men oavsätt hur många andra vänner jag har så ändras inte min kärlek till dig! Jag hoppas att du vet att du alltid kommer vara min bästavän! Vi visar inte ofta varandra att vi är varandras bästavänner, men ska det verkligen behövas? Ska inte bästavänner kunna lita på varandra när det gäller vänskapen, man ska väll ändå inte behöva bekräfta för varnadra hela tiden att manär bästavänner, man ska bara veta det! Och om du tvekar på att du verkligen är min bästavän så kan du sluta tveka, för sen nio år tillbaka så har du varit min allra bästavän och så kommer det att förbli! Vi har hjälpt varandra genom jobbiga stunder och stöttat varandra i vått och torrt, och oavsätt vad så kommer jag alltid att finns här för dig! Jag älskar dig mer än ord kan beskriva, mer än vad jag nånsin kommer kunna visa dig! Glöm inte det ♥