skriver av mig lite

Det kan ta flera år att vinna en vän, men man kan mista en vän på minder än en minut.. Hur bra vänner man än är så kommer en dag då man skiljs åt… om de inte är att man bråkar, växer ifrån varandra så är det döden.. De är bara så de är.

Och de är så att jag håller på att mista en vän som har betytt otroligt mycket i mitt liv dom senaste 2-3 åren.. men senaste halv året har hon bara förändrats mer och mer, de är något jag verkligen inte gillar, självklart förändras man men de är något jag verkligen känner är fel, hon är inte den gamla vanlig tjejen, de är båda positivt och negativt, men dom senaste veckorna har jag bara sett de negativa.. Hennes gamla vänner kanske tydligen inte duger, man blir såklart jävligt "ledsen" när man ställt upp till 100% och allt sånt där..
att skriva bästavän till någon är ett starkt ord, jag har några jävligt bra vänner men jag favoritiserar inte ut någon speciell, jo en vän som jag känt sen jag var såååhär liten, och de är en annan sak, men de betyder inte att jag klara mig utan alla mina andra vänner, jag skriver inte varje dag jag älskar dig bästavän men dig klarar jag allt blablabla, om jag skulle skriva/säga så skulle de vara ren ”bullshit” för jag skulle inte klara mig med än vän.. Men de kanske du gör? Inte fan vet jag? Självklart skiter jag i om du har bästavänner hit och dit egentligen är jag bara glad för din skull att du hittat en sån underbar perfekt vän..
men de jag egentligen vill säga är att när du skriver tack för att du alltid finns där för mig bästavän … har du tänkt på oss andra ”vänner” som också alltid har funnits där? Som du ring vilken tid som helst på dygnet.. sen så fattar jag inte hur ni kunnat bli så bra vänner helt olika personer, fast vad äre man säger olika personer passar ihop, fast det här såhär att du förvandlas till din bästavänns pesonlighet.. jag förstår inte varför du inte kan vara den du var för ett halvår sen som alltid fanns där för en. Som man hade vid sin sida.. och du vet själv hur bra vänner vi var/är. men de som irriterar mig mest är att du säger en sak till mig men visar en helt annan sak.. sen att du inte kan säga vad du tycker till personer direkt.. och du vet att du alltid kunnat prata med mig om allt, jag har kunnat prata med dig också, men senaste tiden har du inte lyssnat på hur jag mår, jag har bara fått hjälpa mig med dina problem, men att jag mår minst lika dåligt som dig, kanske inte spelade nån roll.
men man lär sig på vägen i livet vilka som är ens riktiga vänner, och de jag undrar är vad du är för mig..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0